Jag fattar inte riktigt hur våra kära myndigheter och andra viktiga personer tänker när de nekar hjälp till dem som själva ber om de, medeans andra tvingas få hjälp. Jag tänker på dem som har problem med alkohol, missbrukar och dem som lider av psykiska problem.

  E de verkligen såhär de ska va?  Bidrar detta till en bättre tillvaro för alla? Hmm, knappast.

Tydligen ska man redan befinna sej så långt ner i skiten (ursäkta uttrycket) som möjligt för att kunna få den hjälp man som människa e berättigad att få. Men har de inte då redan gått förlångt? Har inte tilltron till andra förbrukats in i de sista och att en känner: "va e de för vits me att försöka kämpa emot, ingen bryr sej ju ändå i fall jag lever eller dör"

  Nää, hjälpen ska komma så tidigt in i bilden som möjligt för att förhindra att detta ska ske!