Satt ikväll och tittade på Humorgalan. De där reportagen om barnen e så hemska och gripande. När man ser hur barnen i de där länderna har de, så känner man sig rätt maktlös.

Varje gång jag ser på en sån här gala (i stort sett varje gång de visar en på tv och ibland så bidrar jag me en liten slant för att känna att man verkligen e me och gör nåt istället för att bara se på) kommer alltid tanken fram om hur lyckligt lottade vi e som får och fått växa upp i Sverige eller i nåt annat i-land. De ödena som visas och beskrivs i reportagen kunde faktiskt ha varit våra öden. De kunde ha varit Du och Jag som levt under de där hemska förhållandena eller blivit utsatta för övergrepp.