Hur känns de att dö? Vart kommer man?
 Jag misstänker att många av oss nån gång i livet har funderat över detta. Dessa frågor som inte har nåt svar.
 
 Fick själv dessa frågor ställd till mej av min sexåriga systerdotter och naturligtvis kunde jag inte ge henne några svar, jag hade ju dem inte själv. Blev så paff över att hon överhuvudtaget ställde dem, så jag minns inte ens va jag sa till henne. Förmodligen sa jag: "de vet jag faktiskt inte" och hon nöjde sej me de, som tur va.
 
 När man får såna här frågor som man inte själv har svar på så känner iaf jag som om man inte riktigt räcker till. Man vill ju så gärna ge dem svar på deras frågor, va de nu än gäller, och blir nästan arg på sej själv för att man inte kan ge dem de dom vill.